När jag hade läst de fyra första kapitlen i boken, satte jag mig och funderade. Vi säger alltid att vi behöver tid för att reflektera över vår dag men vad är det som är reflektion egentligen? Vad Peter Emsheimer menar är att reflektion skiljer sig från vanligt "tänkande " eller "grubblande" genom att den är påtagligt målinriktad, att den genomförs med någon form av systematik och struktur där syftet är att distansera sig från gamla tankemönster och utveckla nya samt söka lösningar på frågeställningar. (s. 5)
Jag läste vidare i boken och kom till kapitlet om forumspel. Genast dök ett minne upp. Jag hade tillsammans med en klass, varit på ett forumspel, på Möllan. Det var en teatergrupp som hade skapat olika scener av dilemman som barn kan råka ut för. Det var saker som snatteri, mobbing, kompisar mm. Teatergruppen spelade scenen i sin helhet, började sedan om med samma scen som barnen fick stoppa och säga till när de tyckte att skådespelaren handlade "fel". Barnen var väldigt aktiva och hade väldigt många bra idéer.
Reflektionen startade inte där hos eleverna. Det kom senare i diskussioner i klassrummet. Vad de sedan ville göra, var att de själva ville ha forumspel från olika dilemman och löste på detta sätt många konflikter samt fick en förståelse att andra inte alltid tänker likadant som dem.
Om man tittar på bilden på framsidan, tror jag att den utgår från Platons grotta. Hans verklighet är den han ser i TV:n. Han har aldríg sett någon annat och det är den verklighet han reflekterar över och utgår från. Om vi ska utgå från vår verklighet kan man inte bara titta på sig själv. Vi ingår i ett socialt sammanhang där många människor har sin sida av saken. Om flera personer står runt om en staty, kan man omöjligtvis se samma saker. För att se vad den andra personer ser, måste man gå till andra sidan.
Enligt Grimmet (1988) som diskuterar reflektionskonceptet är att reflektionen utgår från tre koncept.
Det första handlar om någon slags förtänksamhet som leder till en medveten handling, vanligtvis för att omsätta teori till verksamhet.
Det andra har man olika teorier som ställs mot varandra om vad som kommer att ske i en given situation.
Det tredje konceptet utgår man från erfarenhet i en upplevd situation för att bringa klarhet i något som är oklart.
Jag tror att i sin yrkesroll använder man sig av alla tre modellerna, beroende på var man står. Vad det i själva verket handlar om (tror jag) är att medvetandegöra för sig själv vart man är på väg och vart man ska. Att omvandla kunskaper till sina egna erfarenheter.
En stor del av boken handlade om att reflektera över bilder. Vad är det jag ser och vad är det jag inte ser när jag tittar på en bild? Vad är det andra människor ser, när de tittar på samma bild? Är det samma saker som jag?
Det är påfallande hur mycket i vår verklighet som vi missar p gr a att vi ofta koncenterar oss på en sak i taget. Vi tycker att vi har en bra simultankapacitet, men i själva verket har vi svårt att göra eller titta på mer än en sak i taget. Många detaljer går oss förbi, både i klassrumssituationer och i vardagslivet. Har då också andra varit inblandade i samma händelse, har naturligtvis de en annan bild av samma situation. Bilderna kanske inte kommer fram förrän vi sätter oss och reflekterar, först då kan vi kanske analysera, titta på situationen från andras perspektiv. Enligt Peter Emsheimer kan då en enkel struktur, som ger en uppfattning om reflektionsprocessen är se-förstå-handla eller fenomen-förståelse-slutsats/handling ( s.181). Förhoppningsvis utmynnar det i en slutsats om hur man ska gå vidare.
Hur ska vi då få barnen att reflektera på ett bra sätt?
Ja, bilden i arbetet verkar var ett förträffligt sätt. Jag tror att jag ska försöka använda bilden som verktyg mycket mer än vad jag hittills har gjort. I den värld vi lever idag, med så många snabba synintryck, tror jag inte att barn har en möjlighet att sortera all information, reflektera och möjligen ta åt sig detta som en kunskap. De liksom vi vuxna behöver bra metoder att sortera intrycken på.
